Mitt Japan

Japan, ett land långt, långt bort. Ett land för en 40-talist som jag helt ouppnåeligt tills i år (2009), Vi  (min fru och jag) flög till Tokyo för att träffa vår son, som var där som utbytesstudent på Waseda University. Vilken upplevelse det blev! Vi kom precis när körsbärsträden blommade, det var lagom varmt för 6-timmars-promenader varje dag i tolv dagar. Ibland 8 timmar, så kondition fick vi! Detta var bra för att orka sitta i långa politiska möten, när jag väl kom hem.

 

Flera saker fascinerades vi av i Tokyo:

Organisationen, ex kom tågen på exakt tid och stannade på exakt plats

Vänligheten, alla var otroligt vänliga och hjälpsamma.

Artigheten, jag har väl aldrig bugat så mycket i mitt liv, men i Tokyo kändes det helt naturligt och rätt, för man möttes alltid av hövlighet och respekt, så varför i all världen skulle man inte visa samma respekt?

Renligheten, inga klottrade väggar, inget skräp på trottoarerna, inga fimpar på gatan, offentligt rökförbud gällde, parkerna vid stängningstid var lika rena som vid öppningstid, alla och jag menar alla plockade upp efter sig och tog med skräpet till utgångarna, där det fanns uppsamlingsplatser.  Varför kan vi inte ha åtminstone lite av detta i Uppsala?

Tågen, värda en egen drapa. På tågstationerna stod det ex. "spring inte, det är ovärdigt!", det var förbjudet att tala i mobil på tågen, det var oerhört enkelt att hitta rätt tåg och man kom snabbt fram.  Undvik rusningstid, för då är det minst sagt trångt på tågen, så trångt att det inte var någon risk att falla omkull då sardinprincipen var legio.

Tryggheten, man kunde gå var som helst utan att vara orolig för att bli rånad eller antastad..det var bara gatusäljarna som försökte ropa in folk i affärerna och som de gjorde det!  Men sa man bara "sumimasen" (jag är ledsen) bugade de.

 

Tolv dagar är alldeles för lite för att fånga den japanska själen. men en sak sa vi, att hit kan man komma hur ofta som helst, när som helst..nåja mitt i sommaren rekommenderas inte om man vill ha någorlunda tempererat. Påsktid är som vi förstod den bästa tiden och då kom vi, tala om osannolik tur. Sanningen att säga hade vi inte mycket att välja på, dels skulle frånvaron passa in i våra arbetens arbetsscheman dels i mitt politiska värv, men frånsett detta så hade vi tur.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stig Rådahls Blogg

 

Den här glada mannen mötte vi i stadsdelen Harajuku på en gata (Takeshita street)full av folkliv. han hade som ni ser levande guldfiskar i små små glasbollar hängande från öronen. Vi får för fiskarnas skull hoppas att det bara var en temporär vistelse i dessa glasbollar
I Tokyo finns det många parker att promenera i. Detta är Yoyogi parken, med en ung kille som jonglerade med fyra bollar , så att man häpnade!
Stationen i Harajuku en helt vanlig söndag. Se trängseln, men inga sura miner på någon!
Bröllopsfölje inne i parken. Inte ett öga torrt!
Akihabara en annan stadsdel full av tekniska prylar. Här är en av ingångarna till Yodobashi Camera en teknikaffär för alla smaker i sju våningar stora som IKEAs i Uppsala. Här kunde tom jag som välkänd teknikfreak fä mitt lystmäte!

Körsbärsträden, som jag berättade om blommade precis när vi kom (Påsktid i Sverige)

En kort bit ifrån där vi bodde i stadsdelen Shin-Koiwa, fanns denna konstgjorda lilla flod med typiskt japanska planteringar. Där kunde man sitta och äta varm mat som man köpt i ett gatustånd en bit ifrån, utan oro för magproblem ånyo ett bevis på den fantastiska renligheten

Shin-Koiwa handelsgata med glastak. Här kunde man köpa nästan vad som helst, äta vad som helst långt in på natten. Det som slog en mest var cyklarna som var så låga. Vi funderade länge på detta och kom till slutsatsen att det var för att man skulle kunna använda dem som sparkcykel då det var så trångt!
Shin-Koiwa social building. Jag tog denna bild bara för att det stod "fun-fun" vid denna entre, bara som ett kuriosa på hur man blandar utan att blanda i Japan
Hungrig? Att gå på fin restaurang gjorde vi aldrig, då vi hela tiden sökte efter att äta som den vanlige japanen gör. Vi kan ingen japanska, japanerna kan inte engelska,eller åtminstone säger de sig inte kunna engelska, jag tvivlar. En bra lösning på detta dilemma är bilderna på maträtterna, man kunde använda pekmetoden och det fungerade utan några problem. Plats Ginza- distriktet

Sista bilden är från havet vid Yokohama dit vi tog tåget dels för att se havet, men också för att se alla vackra tempel i stadsdelen Kamakura. Vi rekommenderar att man stiger av tåget vid Kita Kamakura och promenerar till Kamakura. På vägen finns de mest underbara tempel att beskåda plus halvvägs ett tehus med gott te och bröd..

rekommenderas!